Drömmen om Tensta
Tensta är en av Stockholms mest segregerade förorter. Sprunget ur drömmen om folkhemmet, som en del av miljonprogrammet, byggdes Tensta för att besegra fattigdomen och trångboddheten. I dagens Tensta lever en fjärdedel på socialbidrag, nästan hälften av alla arbetsföra går utan jobb och de bostäder som finns är små och slitna.
- Om man tittar på vad som har hänt så är det att svenskarna har flytt de här miljonprograms-förorterna och i dag har vi problemet att inga svenskar vill flytta in. Det har blivit extremt segregerat. När vi bodde i Tensta var våra barn de enda etniskt svenska på sitt dagis och när jag var vikarie på en skola med 500 elever fanns det inte en enda etniskt svensk elev. När man berättar det här, kommer det som en chock för många. Vi tror ju i Sverige att vi är så bra på allting, även integration, men det är vi inte.
Orden är Pontus Herins, journalist och författare som skrivit boken ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra”. Under drygt ett år bodde han i Tensta med sin familj. Född och uppvuxen bara en fågelmil därifrån, i Djursholm, fick han se en ny sida av sitt Stockholm och göra upp med sina fördomar om de smutsgråa betongklossarna på andra sidan E18.
Varför valde du att flytta till just Tensta?
- Jag flyttade till Tensta framför allt av nyfikenhet, jag kände väldigt få människor med utländsk bakgrund. Jag började bli intresserad av integrationsfrågor och fick massa” aha-upplevelser” när jag insåg att Stockholm är en av Europas mest segregerade städer. Det är så helt tvärt emot vad man tror. Vi svenskar åker gärna utomlands, vi kan åka till exotiska platser och ta en busstur ut till en favela i Rio de Janeiro, men när det handlar om att upptäcka platser i Sverige eller i vår egen stad så är vi väldigt ”onyfikna”.
Vad hade du för tankar om Tensta innan du flyttade dit?
- När jag flyttade till Tensta hade jag med mig alla mina fördomar och tron på att det skulle vara på ett visst sätt med mycket kriminalitet och gigantiska sociala problem. Till viss del stämmer det, om man tittar på de socioekonomiska faktorerna med arbetslöshet, så ligger Tensta dåligt till, men annars är livet som vanligt. Folk springer till dagis på morgonen och skyndar sig till tunnelbanan för att åka till jobbet. Och det finns en viss värme och energi där som man inte finner på så många andra ställen.
Vad tror du att våra fördomar beror på?
- Till stor del tror jag att våra fördomar bygger på medias bild av de invandrartäta förorterna. Få har varit där utan grundar istället sin bild på medias skräckrapporter om farliga platser där våldet är utbrett. Men det finns också den ”puttenuttig” bilden av korianderdoftande människor som grillar hela dagarna. Det är de två extremerna som media attraheras av och visar upp för sina läsare.
Kan du se någon lösning på den segregation som finns idag?
- För att få bukt med de problem som finns så tror jag att integrationspolitiken behöver fokusera på andra generationens invandrare, utanförskapet hos de som kan svenska och den diskriminering som finns där. Jag tror på att tvinga fram en större etnisk blandning på dagis och i skolan, som ett steg för att avdramatisera allting redan från början. Vi behöver också förändra inskränktheten på arbetsmarknaden, ett utländskt namn ska inte stå i vägen för arbete.
- Sen tror jag att man behöver öka blodflödet med de andra förorterna, bygga ihop dem så att de blir en mer integrerad del av staden. Miljonprograms-förorterna är byggda som öar, den enda bron in är tunnelbanan och det blir väldigt isolerat. Steget till Tensta måste bli enklare att ta. På alla plan.
Exklusivt för webben
- Såhär i efterhand har jag framför allt fått mer förståelse för den här typen av frågor. Nu bor jag i ett vanligt villaområde där alla är i ungefär samma ålder och alla har små barn och alla pratar om dagis, dagis och kanske… nya grillen och bilen liksom, det är vad folk pratar om och så är det inte riktigt i Tensta.
Vad har du fått för reaktioner på din bok?
- Jag har fått bra reaktioner. Sen finns det förstås, vilket jag hade räknat med, de som tycker att det var ett krasst experiment, kolonialt upplagt. Att Pontus Herin från fina förorten skulle göra ett nedslag i verkligheten. Det som gör mig mest glad är folk som för första gången åkt till Tensta eller något annat miljonprogram och börjat engagera sig på något sätt, läxläsning eller så. Men i Sverige finns ju också den här ”tycka synd om”-mentaliteten. Man bor bra och man har det bra och därför ska man tycka synd om dem som bor fel istället för att åka dit och göra något åt det eller skaffa en vän där. Nej, det är enklare att gå ut och demonstrera mot Sverigedemokraterna och enklare att bara tycka synd om människor. I de människornas värld är den här boken provocerande. Sen blir en del provocerade av att vi flyttar dit och sen flyttar därifrån men det som är intressant är att de som bor där inte ser det på det sättet, de tycker att det är en stor brist att folk inte vill förstå mer om vad som händer i deras förort, så de tycker att det är jättebra att vi flyttade dit. Sen var också syftet med boken att skriva om Djursholm och den mentalitet som finns där, den sociala tryggheten och det självförtroendet som finns där. Att vad som än händer kommer det att gå bra eftersom jag har rätt kontaktnät och vet hur man ska föra sig socialt. Det är det jag försöker beskriva också.
- Mina gamla kompisar tycker att det är roligt. I Djursholm finns en otrolig medvetenhet om hur man är och kanske ännu mer hur den stereotypa Djursholmaren är. Den sociala tryggheten gör att man bjuder på det och kan skratta åt alla konstigheter. När jag har varit och pratat i Djursholm tycker alla att: ”Åh, vad spännande med Tensta, ingen i min familj känner någon invandrare.” Det finns en otrolig nyfikenhet. Snarare är det svårare i traditionella medelklassförorter, där är det mycket spänning i de här frågorna. Människor är mer på sin vakt vilket är väldigt intressant. Har man pengar och social trygghet då kan man bjuda på att vara intresserad utan att känna sig skyldig och få dåligt samvete. Jag tror ytterligheterna som Tensta och Djursholm har lättare att förstå varandra för inom medelklassen tror jag att det finns en annan rädsla och en hotbild när det gäller ”dåliga förorter”: ”Vad ska hända med våra bostadspriser om det flyttar hit en invandare? Vad ska hända med mina barn i skolan?” Jag tror att det finns något mer nervöst där.
- När vi flyttade från Tensta fick vi inte jättemycket reaktioner. Det är klart att några tyckte att det var tråkigt men många såg det som positivt att vi hade råd att flytta till ett hus och då var det klart att vi skulle göra det. Min son gick på dagis i Tensta och jag är fortfarande där med honom en hel del. Jag tror att han har påverkats positivt av att bo i Tensta, för ett honom är det inget konstigt att människor har olika hudfärg eller annorlunda namn. Jag tror att han har fått en avdramatiserad inställning till det. Sen kan jag villigt erkänna att jag inte är Guds bästa barn, tvärtom försöker jag vara öppen med mina brister och inskränktheter och en sådan inskränkthet är att jag nog inte vill att min son ska gå hela grundskolan i Tensta då det knappt inte finns några andra etniskt svenska där.”
