AV: Malin Emmoth
Tensta är en av Stockholms mest segregerade förorter. Sprunget ur drömmen om folkhemmet, som en del av miljonprogrammet, byggdes Tensta för att besegra fattigdomen och trångboddheten. I dagens Tensta lever en fjärdedel på socialbidrag, nästan hälften av alla arbetsföra går utan jobb och de bostäder som finns är små och slitna.
- Om man tittar på vad som har hänt så är det att svenskarna har flytt de här miljonprograms-förorterna och i dag har vi problemet att inga svenskar vill flytta in. Det har blivit extremt segregerat. När vi bodde i Tensta var våra barn de enda etniskt svenska på sitt dagis och när jag var vikarie på en skola med 500 elever fanns det inte en enda etniskt svensk elev. När man berättar det här, kommer det som en chock för många. Vi tror ju i Sverige att vi är så bra på allting, även integration, men det är vi inte.
Orden är Pontus Herins, journalist och författare som skrivit boken ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra”. Under drygt ett år bodde han i Tensta med sin familj. Född och uppvuxen bara en fågelmil därifrån, i Djursholm, fick han se en ny sida av sitt Stockholm och göra upp med sina fördomar om de smutsgråa betongklossarna på andra sidan E18.
