About admin

Posts by admin:

UPS I TUNISIEN

Dag 1

Några var redan på plats i Tunis när resten av oss drämde in på en flygplats med ett säkerhetssystem som var värt att ifrågasätta. För att passera ut behövde man fylla i en minimal lapp med information om sig själv. Vi alla tog det på största möjliga allvar och det rådde stor oro kring huruvida alla fyllde i blanketterna exakt likadant. En och en gick vi fram till en mycket seriös man bakom glas och sträckte fram den lilla lappen tillsammans med passet. Givetvis hade vi byggt upp en strategi för vem som skulle passera i vilken ordning för att det skulle se så naturligt och avslappnat ut som möjligt. Varenda en av oss släpptes förbi med ett trött godkännande: “It’s okay”. Nästa hinder var säkerhetskontrollen – skulle vi alla komma igenom? Det följde en symfoni av tjut och rödblinkande lampor när vi passerade men samma trötta svar kom från ordningsvakterna: “It’s okay”.

Hotel Roma

Hotel Roma

Vi var officiellt i Tunisien. Ute i hettan delade vi upp oss i taxis och drog iväg mot hotellet. I en taxi spelades tunisisk musik på högsta volym, i den andra gavs en guidad tur på knagglig engelska, i den tredje fick man röka, gemensamt var att ingen av de körde efter väglinjerna. Vi anlände till Hotell Roma. Första intrycket var inte att jämföra med eufori – men några dagar i öknen skulle visa sig kunna omvandla kära Roma till en spaupplevelse.

Efter att ha infunnit oss på hotellet var det fri lek. Vi som var nya i staden gick i samlad trupp för att handla de viktigaste bytesvarorna om ekonomin skulle krascha – vatten och solkräm. Vi söp in folkvimlet, arkitekturen och de nya dofterna.

Väl på hotellet gällde det att snabbt svira om till kvällsdress eftersom vi ville gå till en restaurang som skulle ligga gömd mitt i Tunis största marknadsområde. Vad vi inte visste var att marknaden hade stängt och skymningen gjorde det obehagligt, men spännande, att navigera i de trånga och mörka gatorna som på dagtid var färgsprakande och levande. Vi svängde åt alla möjliga håll, gick igenom tunnlar och passerade katter och hundar som kom fram ur mörkret. Plötsligt hittar vi det! En gul, stängd, dörr. Lyckligtvis hade vi kommit samtidigt som ett äldre par och de visste exakt vad man skulle göra – en hemlig knackkod. Dörren öppnades. Vi välkomnades och vägleddes uppför en bred trappa och in i en matsal med högt i tak och mosaik på varenda väggyta. Vilken måltid vi skulle äta! Vi beställde in det på menyn som verkade gott (baserat på vad som låter gott på franska). Bara brödet som kom innan förrätten gjorde oss lite mätta. Sedan kom en fantastisk förrätt. Trodde vi. Det var för-förrätten. Sedan kom förrätten. Sedan kom huvudrätten. Vi hade hört att couscous är en tunisisk specalité så de flesta hade beställt rätten Couscous Royal – couscous i världsklass med andra ord? När huvudrätten kom in var dock de flesta redan mätta och Couscous Royal var mest… torr.

DSCF0052
Vi kallade det ett Haveri Royal och började gå hem, vi var i alla fall mätta och mycket nöjda med vår första dag. Den sista utmaningen var att hitta fram bland de mörka gångarna igen men det klarade vi galant. Vi alla somnade tvärt väl hemma på vår pärla Hotell Roma.

Dag 2

Efter en god natt sömn vaknar den ännu något slitna gruppen upp i Tunis. På Hotellet Roma serveras frukost som avnjuts i varierande grad men som mättar magarna. Dagens första äventyr består i att besöka FNTV som är ett initiativ med stöd av Sveriges kommuner och landsting. Gruppen irrar sig ut på Tunis gator på väg mot lokalen vi ska träffas, värmen börjar göra sig påtaglig när vi letar oss igenom staden.
1

Väl framme möter vi en representant från organisationen som talar strålande engelska vilket inte är så vanligt förekommande i staden. Det bjuds på kaffe och kakor och vi får både en introduktion till landets väldigt händelserika politiska historia och FNTVs arbete idag. Organisationen jobbar för att stärka kommuners ställning i politiken, för att främja lokalt politiskt deltagande och medborgarinflytande och även för att rent juridiskt vidare inkludera kommunernas ställning i konstitutionen och grundlagen.

4Därefter rör vi oss snabbt vidare en ny stadsdel där den svenska ambassaden i Tunisien ligger. Vi välkomnas av ambassadören Fredrik Florén och av Josefin som är den praktikant som hjälpt oss arrangera mötet. Ambassadören bjuder på fika och kaffe (som inte smakar diskmedel) och redogör för Sveriges ställning i Tunisien. Trots att ambassaden åter öppnades för bara några år sedan har Sverige goda kontakter med Tunisien. Ambassaden jobbar för att skapa kontaktytor mellan både det civila och näringslivets Tunisier och Svenskar. Fredrik var även sidoackrediterad till Libyen och kunde därför ge insyn i den rådande konflikten där.

Efter besöket var det fri lek och tid fanns att upptäcka staden. Så småningom satte vi oss på metron för att ta oss till en ny del av staden där vi skulle äta middag tillsammans med Josefin som jobbar på ambassaden.

6Att åka metron till restaurangen sparade oss några kronor men inte så mycket tid, men än var det en härlig upplevelse.Till middag serverades det italiensk mat och öl som annars var väldigt sällsynt, det var ett härligt avslut på en lång och lärorik dag.

 

Dag 3

Efter en välbehövlig lugn förmiddag med en otrolig lunch blev det dags att bege sig till parlamentet en bit bort från centrum. Några prisbråk med taxichaufförer på bräcklig franska senare var hela gruppen på plats vid det ståtliga Bardo-palatset. Beläget i den forna osmanska härskarens sommarpalats blev vi alla hänförda av dess prakt och rika historia. Generellt är den historiska prägeln i Tunisien svår att greppa då landet på grund av dess geografiska läge har härskats av många olika stora riken. Fenicier, romare, araber och franska kolonialister har alla lämnat sin prägel.

DSCF0317Väl inne på parlamentet blev vi bemötta av en ung dam i knäkort kjol och utsläppt hår som är företrädare för ett liberalt oppositionsparti. Den största skiljelinjen i den tunisiska politiken är mellan konservativa islamistiska krafter och progressiva sekulära.

DSCF0304De förra ville under konstitutionsskrivandet befästa islams roll i samhället med starka familjeroller och blev anklagade av oppositionen för att vilja få igenom sharialagar. Då islamister förföljdes under diktaturen
blev de efter de första fria valen även största parti.

Den allra största effekten på oss alla efter besöket i parlamentet, där vi visades runt i den ena mosaikprydda salen efter den andra, var stoltheten i rösten hos vår guide och hennes kolleger. De berättade att de inser DSCF0274problemen som Tunisien fortfarande dras med och kommer att få brottas med ett bra tag framöver, men visste att de skulle slåss med näbbar och klor för att få behålla den demokrati de äntligen har fått. Även när vi pratade med lokalbefolkningen ute i Tunis fanns en känsla av stolthet när de pratade om sina nyvunna friheter trots att många har fått det sämre ställt efter revolutionen. Starkast intryck gjorde nog ändå vår kvinnliga guide när hon med ett leende och en svepande gest över den pampiga kristallkronetyngda plenisalen sade; ”Det är här det händer. Här röstar vi.”.

Vi fick oss sannerligen en ordentlig påminnelse över hur stolta vi bör vara över vår egen demokrati, men tyvärr inte mycket tid till reflektion då vi efter mötet med partiet var tvungna att stressa iväg till nattbussen mot södra Tunisien och öknen. Efter lite ångest kring om vi över huvud taget var på rätt buss och inte på väg till Tripoli var det dags att följa Luke Skywalker i spåren och påbörja nya äventyr ute i öknen.

DSCF0294

 

 

 

 

 

 

 

 

Dag 4

När klockan slog (ca) 5:00 kan man säga att vår fjärde dag i Tunisen börjar. Efter nattens långa bussresa till Tunisiens södra del har vi väl kommit fram till centralstationen på ön Djerba, vilken ska vara en av de mest frodande, gröna och njutfulla platserna i Tunisien.

Vi känner dock ingenting av detta. Även som vi just stigit av den skumpiga och otroligt varma bussen har vi nu anlänt till en ljusrörsbelyst vänthall på en busstation där ingen av oss kan språket och det på grund av den tidiga timmen är nästintill helt folktomt. Några klämmer i sig det sista av chipsen som köptes för resan. Andra lutar sig mot någon annans axel i ett försök att sova lite till och ett par spanar in en skalbagge som kryper på golvet. Vår eminenta reseledare Henrik tillsammans med Rebecca letar runt efter vår guide som enligt planen var menad att möta oss på centralstationen och till slut finner vi honom. Det blir fart i hela gänget! Vi blir bjudna på frukostdricka (otroligt god juice och något som caféet kallar kaffe men omöjligt kan vara annat än kaffesump?) och guiden berättar lite som sig själv och resan vi ska göra tillsammans.

Vi blir uppdelade i olika jeepar och åker äntligen iväg mot öken!

Vårt första stopp sker efter ungefär 40 minuter. Vi stannar på den smala motorvägen som förbinder Djerba med fastlandet och tar bilder uppe på en salthög! Hoppet som kändes så långt borta på den ångestfyllda busstationen var åter när vi alla stod där på salthögen tillsammans! Vi kände ökenäventyrets vindar vina! Så vi hoppade in i jeeparna igen och begav oss längre och längre in i ökenlandskapet som strax därefter tog form.

DSCF0488Vårt nästa stopp blev i Tataouine (vilket för inbitna Star Wars-fans klingar familj i örat), där vi fick se hur ökenfolket berberna förut förvarade sina resurser. Kamerorna klickade och guiden gjorde sitt bästa i att styla för oss.

Det bör tilläggas här att vi hade problem med vissa kulturella krockar med denna guide, men som person var han trevlig och ville göra sitt yttersta för att göra ett bra jobb. Han lyssnade inte på eller förstod inte våra förklaringar kring varför han stundvis betedde sig obehagligt mot oss, så det gav väg för diskussioner bland oss. Men vi hade otroligt roligt ändå! Det viktiga var ju att vi allihopa fick uppleva naturen tillsammans.

DSC00138-2

Resten av dagen åkte vi runt i ökenlandskapet och gick även upp för ett berg där gamla berbiska bosättningar bevarats! Det var fenomenalt att från toppen kunna spana ut över vidderna som sträckte sig längre bort än vad ögat kunde se. Och att allt bestod av sand gjorde det hela ännu mer otroligt.

 

 

 

Efter ännu en fröjdelserik couscousmåltid till lunch tog vi oss till en oas mitt i öknen. Jeeparna hade åkt timme efter timme i ett gult, blåsigt landskap där den enda växtligheten bestod av små buskar, knappt högre än 20 cm.

DSC00083-2Sedan, helt plötsligt, växte höga palmer och träd upp framför våra ögon. Oasen, vilken heter vilken heter Ksar Ghilane oasis, var nådd och vi kunde inte vara gladare. Värmen i och utanför jeeparna var inte nådig, det var luften av en äkta öken. Oasen erbjöd en rastplats att sitta och dricka något kallt eller BADA för de som ville. Mitt i oasen fanns nämligen en stor pöl (det är svårt att beskriva, se gärna bild för klargörelse) där alla ökenturister kunde svalka sig som de så ville. Vattnet var kanske bara lite kallare än kroppstemperatur, men gjorde jobbet att svalka alla små UPS:are som hoppade i.

Efter vårt oasbesök var det äntligen dags att åka till vårt camp där vi skulle spendera natten, en tältplats precis vid början av Saharas sanddynor, “the Grand Erg” som det kallas. Efter ankomst samlades vi och spelade ett frågequiz alla tillsammans, innan det var stund för solnedgång och promenad ut på sanddynorna. Dessvärre kunde vi inte se solnedgången över sanden, men för oss gjorde det ingenting! En efter en sprang vi barfota rakt ut i öknen.

Vi rullade runt och gled fram över dyna efter dyna. Tältlägret blev mindre och sanden sträckte ut sig allt mer. Felix insisterade att det måste finnas en kant av sanddynor och sprang längst bort av alla för att hitta bevis. Tyvärr stämde det inte, även om flera av oss säkert inombords ville att han skulle få rätt då tanken gjorde honom så glad. Det var en helt otrolig känsla.

DSCF0546

 

Dagen avslutades senare med en middag då de som ville fick smaka på kamel (vilket var “gott men inte kändes riktigt rätt” för att citera Alfred) och de som inte ville fick äta av grönsaker som under eftermiddagen hade lagats på berbiskt vis under jord. Allt smakade f a n t a s t i s k t. Därefter hängde några kvar under stjärnorna medan andra gjorde sig redo att sova efter denna långa och definitivt händelserika dagen. Vårt ökenäventyr hade definitivt en legendarisk start.

Dag 5

Utforskandet av öknen och närliggande områden fortsätter. Natten kan långt ifrån påstås ha varit stillsam med en sandstorm rasandes alldeles utanför. På morgonen samlas en blandad skara Polkandare – vissa utvilade trots vindens sus, andra inte. Blåsigt är det dock fortfarande och det visar sig bli en riktig utmaning att undvika att få på sig sand överallt, ögonen i synnerhet. Filtar och andra textilier inköpta i Tunis kom till god användning när man skulle ta sig från tälten till frukosten; där diverse sötsaker, bröd, ost, juice och ett helt okej kaffe serverades.

Därefter fortsätter vår guidade tur och dagen bjuder på många magnifika platser, upplevelser och långa bilfärder. Det känns dock lite vemodigt att lämna camping-området. Saharaöknen var verkligen fantastisk och frihetskänslan av att vandra barfota med silkeslen sand mellan tårna är verkligen svårslagen.

Vi återvänder bland annat till Ksar Ghilane Oasis där det gavs möjlighet att bada (skönt att skölja av sig sanden då man vid det här laget blivit en sandmänniska), beställa billig öl och åka quad bikes för de mer adrenalinsökande, eller rida kamel för de som ville känna sig som arabiska nomader för en dag. Personligen valde jag kamelerna och innan avfärd fick vi hjälp av en snäll försäljare att linda in våra huvuden i tyg – för att skydda mot sand, vind och sol.

DSC00253-2

Kamelerna var ett gäng med riktig karaktär. Min hade absolut ingen uppfattning gällande ’personal space’ och gick ständigt in i de andra kamelerna, en annan suckade högt och gav ifrån sig – som vi kallade det – ”Star Wars-läten” och slutligen hade vi en rebellisk ledarkamel somDSC00275ville gå några meter framför alla andra. Det var en otroligt häftig upplevelse att sitta på kamelryggen och se sandkorn dansande med vinden, sanddynorna breda ut sig mil efter mil, och man blir påmind om naturens oerhörda krafter.  

Dagen fortsatte med transport tillbaka till Djerba där vi spenderar våra sista timmar vid vattnet innan det är dags att kasta oss in i nattbussarnas nattbuss. Denna gången var den både tidig och proppfull. Efter några hetsiga diskussioner samt tillhörande handgester tillsammans med busschauffören kom vi fram till slutsatsen att det troligen var rätt och somnade sött.

DSCF0732Dryga timmen senare vaknar vi plötsligt av ett ”Tripoliiiiiii” och insikten om att vi inte alls är på den trygga vägen längre – vi
har hamnat på en färja, mitt i natten, utan någon som helst aning om vart vi är på väg. Allt som är säkert är att chauffören inte förstår våra frågor och det mörka kalla vattnet under oss. Som tur är lyckas vi till slut luska fram att det bara är en ny rutt och att allt är enligt plan, såklart. Alla vägar leder till Tunis, även såna som går över vattnet. Trötta och nöjda återvänder vi senare tidigt på morgonen till Hotel Roma med en oväntad känsla i kroppen, det känns lite som att komma hem.

Dag 6

Efter en kortare sovmorgon, den sedvanliga frukosten bestående av sockrade croissanter, felbeställt kaffe och radioaktiv juice gav vi oss ut för att hitta en taxi till Universitetet. Vi gick mot närmaste metro, inte för att vi litar på att metron tar oss dit utan för att där även brukar finnas tillräckligt många taxibilar. Efter en del förvirringar om vart campuset ligger verkade det som att åtminstone en av fyra taxichaufförer, som också var den första kvinnliga taxichauffören vi sett i Tunis, hade koll på vägen och vi begav oss. Efter att ha stannat mitt i trafiken ett par gånger och chaufförerna gick runt och diskuterade vägen med varandra anlände vi till faculty of juridical and political sciences och försökte fråga runt vart vi kunde hitta Maria som var vår kontaktperson. Snart insåg vi att vi hade åkt till fel campus och att det finns två eller tre stycken olika. Vi hittade nya taxis och kom till slut fram till rätt campus.

DSCF0796

Väl på campuset hittade vi några studenter som kunde engelska och kunde visa in oss till Marias kontor. När en kom in till campuset fick en direkt en annan känsla. Folk gick runt med böcker och datorer, satt i trappan och diskuterade och skrattade. Det gick att känna att man var på en plats av lärande och utbyte av erfarenheter. Vi blev lDSCF0798edda till en större mötessal och fem lärare och fyra studenter var med oss. Lärarna berättade om universitet och deras arbete, en av dem hade varit i Uppsala för att ta del av hur vi organiserar studier och prata om utbytesstudenter. Alla fyra studenter som var med skulle på utbyte till Uppsala i höst via erasmus. Lärare pushade på att de vill att fler studenter från Sverige skulle söka sig till Tunis, vilket ännu inte hade hänt. Efter mötet och en liten photo shoot utanför campusbyggnaden tog de fyra studenterna med oss in i medinan för att prata vidare på ett lokalt café. De var mer avslappnade när inte lärarna var med och det var intressant att kunna prata politik med dem och höra deras tankar om demokratin. Två av dem hamnade i diskussion där den ena föredrog det förra diktatoriska styret medan den andra var en försvarare av demokratin.

Resten av eftermiddagen spatserade vi runt i medinan för att fynda souvenirer och kryddor att ta med hem. Sedan gjorde sig alla redo för att åka till “de hippa” kvarteren som Josefine visat oss för att alla tillsammans hamna på en mindre klubb. Dansgolvet var minimalt och stället bestod mer av bord och stolar än något annat, men aldrig tidigare hade man kunnat gå ut och ta luft och sen bredde medelhavet ut sig framför en. Vakter fanns som tur var för att se till att ingen vandrade ut för långt. Ett trött gäng hittade taxis att ta en hem, det gick fort att komma till hotel Roma för de brände på i 180 km/h hela vägen hem.

DSCF0043

 

 

 

 

Dag 7

Det är en tryckt stämning på Hotel Roma när gruppen för sista gången räknar sina nummer för att se så att alla är där. Man känner att ingen vill lämna. För min egen del har det förmodligen varit den roligaste resan i mitt liv. Trots att allt inte gått som på räls har gruppen alltid varit där för varandra, lärt oss, och skrattat mycket.

DSCF0881Vår sista dag i Tunisien började med ett besök till ruinerna i Kartago. Det är en smått sliten grupp som inser att Tunis inte bara är en hektisk röra utan även har mer turistiga delar med fin utsikt över havet.

Efter att ha mellanlandat på en restaurang där jag åt mitt livs sämsta sallad och Felix fått sitt livs märkligaste cappucino bär det av mot ruinerna i Kartago. Ruiner som Romarna lämnat efter sig och där man kan se spektakulära ruiner och liknande. Vi stöter vid utgången på de mest sympatiska kvinnorna på resan, en grupp malaysier med TRYCK i personligheten.

Efter ruinerna splittras gruppen och vissa åker till Bardomuseet och vissa väljer att slappna av på stranden. Stranden visade sig vara rätt val då museet var stängt.

DSCF0837

Mot kvällningen möts vi alla upp utanför Hotellet. Linnea har då med ett antal kompanjoner skrivit om tre klassiska studentsånger med en Tunisien-tappning och spatserandes genom Tunis mest konservativa kvarter sjunger vi och skrattar. Kvällen avslutas efter mycket letande på en bar. Barer i Tunis mest konservativa kvarter är inte en vanlig syn och det märks ganska tydligt att det inte var igår Livsmedelverket var här för att kontrollera standarden, men det har sin charm det med!

Så då står vi där i lobbyn, och stämningen är ledsam. Den är ledsam eftersom resan har varit så lyckad, och jag tror alla hade velat stanna några dagar till. Vad som väntar oss nu är en lång natts flygning och en maxlöpning genom Frankfurts flygplats (Igen).

Skriven av: 

Rebecca Rieschel 
Felix Uudelepp 
Linnea Bernö 
Amanda Van den Tempel 
Celine Hedin 
Alfred Ram 
Maja Melander 
Foton tagna av: 
Henrik Nordström 
Klara Danielsson

 

PÅ SPÅRET-QUIZ #8

UPS grymma utbildningsråd med Ellen, Ellen, Ellen och Eliot i spetsen har som vanligt anordnat en fantastisk på spåret-kväll fylld med kluriga destinationer och härlig stämning.

UPS grymma utbildningsråd med Ellen, Ellen, Ellen och Eliot i spetsen har som vanligt anordnat en fantastisk på spåret-kväll fylld med kluriga destinationer och härlig stämning.

 

Ett stort tack även till vårt Pol-Bandet som stod ansvariga för kvällens musikfråga!

Ett stort tack även till UPS grymma Pol-Band som stod ansvariga för kvällens musikfråga!

57010221_2547326435342637_74617093898633216_n 56870105_2547328605342420_147830648319508480_n

Vinnarlaget som fick gå hem med varsitt påskägg som belöning!

Vinnarlaget som fick gå hem med varsitt påskägg som belöning!

Politicesbalen 2019

_MG_7404 _MG_7413 _MG_7432 _MG_7478 _MG_7523 _MG_7558 _MG_7622 _MG_7659 _MG_7661 _MG_7696 _MG_7765 _MG_7830

Politicesbalen 2019 blev en succé. Tack till Evenemangsutskottet, Polbandet och alla gäster som gjorde kvällen alldeles, alldeles underbar!

UPS i Belarus

Torsdag 8/11
Tidig torsdag morgon och en trött men nyfiken klunga polkandare som står och väntar att slungas iväg till Vitryssland eller rättare sagt Belarus som landet egentligen kallas. Vi bordade ett propellerplan och gav oss iväg till diktaturen. När vi skulle landa i Minsk möttes vi av tät dimma, det gick knappt att se 10 meter framför sig och planet blev försenat pga vädret. Väl inne på Minsk flygplats möttes vi av en strikt passkontroll där samtliga pass och reseförsäkringar (man måste ha pass, reseförsäkring och biljett hem för att kunna komma in i Vitryssland) skulle undersökas av sammanbiten vitrysk personal. Förvirrat irrade vi sedan runt och lyckades ta ut lite vitryska rubel och hitta en buss som gick in till själva staden. Vi åkte igenom ett väldigt platt och grått landskap, högsta höjden över havet i Vitryssland är knappa 345 meter.

Minsk (1)

På vägen såg vi flera militärtransporter med vitryska män i pälsmössor och inne på Minsk gator även flera äldre män i grön rock och hatt utsmyckade med medaljer. Dessa militärer tillsammans med lämningar av hammaren och skäran på många byggnader och den konstanta dimman gav verkligen känslan av att vara i en före detta sovjetisk, men ändock fortfarande aktiv, diktatur. När vi kom fram till hostell Trinity som vi skulle bo på var klockan närmare 17. Vi hade alla varit uppe tidigt och var trötta, den vitryska tiden ligger två timmar före den svenska så vi hade inget emot att kvällen närmade sig. Efter en snabb tur till den lokala motsvarigheten till Ica för att införskaffa vatten, tandkräm och annat begav vi oss in mot stan för att träffa Emma.

Emma är en mastersstudent från Lund som tidigare med UPF i Lund gjort en studieresa likt våran till Minsk. Nu är hon i Minsk på sin praktik hos UNFPA och jobbar med ett projekt de kallar ”Gender project” med fokus på gender based violence, att minska våld i nära relationer och öka jämställdheten. Hon hjälpte oss att hitta och boka flera av våra möten inför resan och under flera dagar kom hon att bli som våran guide och tolk. Emma tog oss till en uzbekisks restaurang där vi alla kunde pusta ut efter en lång dags resande och lyssna in oss på den ryska housemusiken som kom att spelas på de allra flesta uteställen vi var på under resan. Emma berättade om hennes upplevelser av att som svensk bo i Minsk, hennes arbete med sitt projekt och att det är svårt att få motivation att göra matlådor när prisnivån i landet gentemot den svenska är väldigt låg. En rejäl festmiddag senare med alla tänkbara uzbekiska rätter och vi var knappt 100kr fattigare. Trötta kom vi hem till vårt hostel, delade upp oss bland rummen och gick till sängs. Vår resa hade bara börjat.

Minsk (2)
Minsk (3)Fredag 9/11

Efter att knappt ha fått tid nog att vila ut ordentligt var det ett Minsk höljt i dimma som visade sig för oss vår första morgon. I våra ögon uppnådde det alla förväntningar av den forna Sovjetstaden men vi fick tidigare veta att det var otroligt dimmigt även för Minsk. Vi hann äta en snabb frukost på vårt hostel innan det var dags att skynda vidare mot FN:s kontor där vi hade bestämt möte med chefen för representationen i Minsk. Trots ivriga försök av en morgonpigg Stertman var det svårt att få upp energin i gruppen och till mångas förtret blev det stundtals svårt att hålla de tunga ögonlocken öppna under mötet.

Bortsett från denna svaghet i gruppen blev det ett otroligt givande möte där vi fick en första inblick i livet bakom Vitrysslands fasad och vilka av hållbarhetsmålen FN främst jobbar med.Tydligen är en stor fråga för representationen den om våld i hemmet, något som förekommer i många hushåll men ses som en privat fråga ingen annan än familjen bör lägga sig i. Andra stora frågor är den om den negativa demografiska trenden, högre utbildning samt digitalisering. I princip allt i Vitryssland ägs av staten och man ser nu hur statliga tjänster måste moderniseras för att få befolkningen att stanna i landet. Vi fick också ett intressant perspektiv från två ungdomar från kommunikationsavdelningen som med stolthet berättade om den nyvunna vitryska identiteten den yngre generationen börjar känna allt mer. Förr var det vanligare med en så kallad ”brain drain” där ungdomar lämnade landet i förlorat hopp om en vitrysk framtid.

DSCF4250
Minsk (5)En snabb lunch på det otroligt autentiska KFC senare var vi redan på väg till nästa möte, denna gång på svenska ambassaden. I princip allt under vår resa var inom gångavstånd vilket gjorde allt otroligt smidigt även om den bitande vinden gjorde att många satt med rosiga kinder på mötena. På ambassaden fick vi en kort presentation av Emmas och hennes chef om deras arbete på UNFPA, FN:s organ för sexuell och reproduktiv hälsa. Återigen berättade de om frågan om våld i hemmet vilket är vad de i Vitryssland främst jobbar med genom exempelvis öppnandet av kvinnojourer. 70% av Vitrysslands befolkning har något gång blivit utsatta för våld i hemmet.

Efter den korta presentationen hade KU i samarbete med ambassadens vice ambassadör ordnat ett mingel med oss och olika ungdomsorganisationer. Jag personligen tyckte att det blev dagens höjdpunkt då alla ungdomar genom deras engagemang gärna kämpade för civila rättigheter och många av dem var relativt frispråkiga efter ett tag. I mina ögon var det alltid viktigt att gå på tå kring frågan om den politiska frågan i Vitryssland, men lyckades man ställa de rätta frågorna fick man riktigt intressanta svar. Vi fick bekräftelse på det vi trodde om stora skillnader mellan stad och land, men chockades även över hur en stor del av befolkningen är helt passiva inför de likheter landet har med diktaturer. Oppositionen finns knappt att tala om, men det beror inte enbart på förtryck utan även på befolkningens passivitet. Ungdomarna påpekade dock att det i sin tur har mycket att göra med att människor inte är vana vid att säga vad de vill, passiviteten kommer inte bara av rädsla. Såklart ville de inte bara prata om sitt eget land utan även höra om Sverige, och till slut kom vi in på en intressant diskussion om den svenska individualismen som ofta leder till ensamhet och avsaknad av närhet till familj och nära vänner. Vi fick också till slut ur dessa ungdomar att de förkastar de politiska omständigheterna i landet och känner sig redo för att kämpa för förändringar. De kände att stora förändringar behövs och att de små förbättringar som går att se i staden endast är en täckmantel för regimen att fortsätta förtrycket mot den egna befolkningen.

Kvällen avslutades tillsammans på en av ölpubarna i det fina och hippa barkvarteret. Många som redan hade haft svårt att hålla ögonen öppna på morgonmötet tog sedan en tidig kväll.

Några av oss stannade kvar för att utforska mer av stans pubar. Bara de senaste åren har
tydligen mycket hänt i innerstaden vad gäller uteliv och många tror att Minsk om några år kan komma att ses som det nya Berlin. Det skulle inte förvåna mig! Första dagen blev sannerligen en succé med många nya intryck att bearbeta och där grunden ades för den fascination vi alla kände för landet i slutet av resan. Trots en del initial skepticism mot resmålet valde KU denna gång!

Minsk (4)

Lördag 10/11
Lördagen inleddes med en efterlängtad sovmorgon för att efter frukosten rusa iväg på en walking tour för att lära känna Minsk bättre. Vi möttes på Svobody torget framför stadshuset och fick till vår förvåning för första, och sista, gången träffa på andra turister i staden. Den lokala guiden var kunnig och berättade för oss om Minsk, landets historia och visade oss runt i den dimtäckta staden. Bland annat besökte vi en vacker kyrka, där vi blev utskällda av en vitrysk kvinna, och tittade på kända statyer. Vi hann även med ett stopp för kaffe innan det bar av tillbaka till hostelet för en snabb lunch och ombyte innan möte på den Svenska ambassaden. På ambassaden träffade vi vice ambassadören Peter Möller, en tidigare Upsala pol.kandare! Peter berättade för oss om sitt arbete på ambassaden idag, hans tid i Ryssland tidigare och hur ryskan hade varit avgörande för hans karriär. Vi fick också lära oss om Vitryssland och dess relation till Ryssland samt landets komplicerade förhållande till Sverige efter den diplomatiska kris som utbröt 2012 efter att den svenska reklambyrån studio total släppt nallebjörnar från flygplan över Minsks gator. Svyftet var att stödja oppositionen men händelsen medförde att hela den svenska ambassaden blev hemskickad, men idag börjar relationen långsamt återställas.

Vi satt runt ett konferensbord på ambassaden, lyssnade intensivt på vad Peter berättade, ställde frågor och kände oss privilegierade av att han avsatte tid åt oss. Efter träffen och en photoshoot både inne i och utanför ambassaden sa vi hejdå till Peter och skyndade vidare mot ett möte med BSA (Belarusian Students’ Association). BSA är en av de äldsta ungdomsorganisationerna i Vitryssland och grundades på slutet av 80-talet som ett självständigt alternativ till den kommunistiska regimbundna ungdomsorganisationen. BSA kämpar för studenters rättigheter men är sedan 2001 inte erkända av regeringen efter en kampanj då de uppmärksammade studenters missförhållanden. Trots detta fortsätter organisationen att strida som opposition mot de vitryska myndigheterna.

Lokalen mötet med BSA hölls i låg i det området av Minsk som är känt för sin graffiti och street art. Här fanns även foodtrucks och eldkorgar, vilket resulterade i att vi hängde kvar i området efter mötet, smakade på maten och värmde oss och dansade runt elden, innan det bar av tillbaka in mot de centralare delarna av Minsk. Vi åt en traditionell vitrysk middag, mycket potatis, för att sedan möta upp några av studenterna från BSA som tog med oss på en barrunda som avslutades med utgång.

 

Minsk (9)
Minsk (7)Söndag 11/11
Efter att ha gått mer eller mindre all-in gällande Minsks nattliv var vi eventuellt en smula trötta när vi vaknade upp vår näst sista dag i Minsk. Humöret var ändock givetvis på topp när vi åter igen förtärde den kanske inte fullt så enastående frukosten på vårt lilla Hostell. Genialt planerat som vanligt var dagsplanen i perfekt linje med vad vi behövde. Den bestod först och främst av av en lång, frisk promenad längs de vansinnigt breda motorvägarna i Minsk. Vi skulle nämligen till Minsks BERÖMDA “Great Patriotic War Museum in Minsk”!

Museet var ingen besvikelse för den historieintresserade med omåttliga mängder skyltar, pansarvagnar, flygplan, vapen, vaxdockor, illustrationer, berättelser mm. Den som läste noggrant kunde dessutom lägga märke till vissa patriotiska drag i de olika beskrivningarna som talade för en viss nationell stolthet. Historieskrivningen kändes helt enkelt inte 100% objektiv eller kanske upplevde vi det bara så för att vi är vana vid att läsa den västerländska historieskrivningen som kanske är vinklad på samma sätt?

Som sagt, mycket att titta på. Den här målningen blev för mig en personlig favorit. Illustrationen visar ett slag om Minsk och ju längre tid man tittade på den desto fler detaljer uppenbarade sig. (Den var så stor att hela inte ens kom med på bilden).

Efter Musée-vistelsen var vi alla riktigt hungriga. Som vanligt visste Emma precis vart vi skulle gå. Hon förde det riktigt hungriga gänget högst upp i ett av Minsk stora shoppingcentrum där vi fann en restaurang med namnet Vasiliki. Ett riktigt bra ställe med en hel del vitryska maträtter så som Draniki. Vi beställde in olika rätter med det generella temat potatis och fett. Det var väldigt gott, förmodligen det bästa vi åt på hela resan och i stunden, väldigt välbehövligt.
Senare samma kväll stod Balett på agendan. Vi skulle se Spartacus med temat Eld & Svett! Baletten började klockan 18:00 och vi lyckades ta oss dit i tid! Byggnaden låg bara ett par hundra meter från vårt Hostell och var väldigt vacker, både utan och innan. Det kändes rimligt att vitryssarna var stolta över den.
Inte speciellt många av oss hade varit på balett tidigare så det var något av en ny upplevelse för de flesta. Baletten bestod av tre delar ackompanjerades av en stor orkester. Gruppen var relativt enig efteråt att det bästa med baletten var att se “huvudrollsinnehavarna” genomföra sina “solon” eller “duetter” (jag har ingen aning vilken som är den korrekta glosan) snarare än de synkroniserade delarna bestående av samtliga dansare. Mest imponerande var dock dansarnas fysik, flexibilitet, spänst och blöjliknande shorts!

Efter baletten åt vi middag på vårt favoritställe från kvällen innan. Där vi återigen åt och drack gott och njöt av sista kvällen i Minsk innan hemresa. Väl tillbaka på vårt hostell var det dags att packa ihop och förbereda sig för en tidig morgon och ett tidigt möte med Vitrysslands vice utrikesminister, den beryktade: Oleg Kravchenko!

Minsk (10)
Måndag 12/11

Det hade blivit måndag och vår sista dag i Minsk. “Ny dag, samma Minsk” uttryckte Edvin i sedvanlig ordning under frukosten då Minsk som alla tidigare dagar låg under ett täcke av vit dimma.

Vi såg till att alla hade checkat in på våra flyg hemåt innan vi samlade ihop vårt pick och pack och tog oss ut ur hostelet. Vi blev fotade av receptionisten några minuter för länge och skyndade oss sedan iväg för att hinna till vårt alldeles sista toppmöte för resan – ett möte med Oleg Kravchenko, Belarus utrikesminister. Då vi tidigare under resan mestadels träffat och besökt människor som gett en annan bild av Belarus styre var detta sista möte ögonöppnande för hur Belarus utrikespolitik kom att framföras.

Oleg började med att presentera sig själv och förklarade att han arbetat på Belarus ambassad under tre år mellan 99-01. Han hade först haft svårt att greppa det raka sättet svenskar förhandlade på – det fanns inga tvetydigheter i vad svenskarna bad om utan de sa vad de tyckte och tänkte rakt av. Byråkratin uppfattades vara minimal vilket var helt annorlunda det sätt han tidigare arbetat på. Med tiden hade Oleg däremot kommit att uppskatta det “svenska sättet” och menade att han därigenom förstod varför frågor om mänskliga rättigheter ligger så nära hjärtat hos många svenskar. Om han försökte fjäska för vår grupp av intresserade studenter lyckades han.

Därefter berättade han om Belarus relation till omvärlden. Den starka kopplingen mellan Ryssland och Belarus går inte att förneka. Oleg förklarade hur historien sett ut och hur mycket industri Sovjetunionen förde i Belarus, vilket är en anledning till att de två länderna fortfarande är starkt sammanlänkade på ett ekonomiskt plan. Ändå kämpar Belarus med att upprätthålla starka kontakter till resten av Europa och EU.

Sedan fick vi i gruppen ställa frågor och det gjorde vi riktigt bra efter all träning vi haft de senaste dagarna. Vi talade om allt ifrån Belarus framtida relation till EU och väst (som Oleg sade), Belarus regler och förhållningssätt (hur demonstrationer får gå till i Belarus), och hur stort #metoo hade märkts av i Belarus. Efter en och en halv timme av prat och frågor var vi tvungna att börja röra på oss för att inte komma för sent till vårt flyg hemåt. Vi tackade Oleg för hans tid, hann ta några gruppbilder tillsammans och gav oss sedan iväg med våra väskor rullandes efter oss på vägen mot centralstationen och bussen till flygplatsen.

Väl på bussen for vi fram över motorvägen, samma väg som vi kommit på bara fyra dagar tidigare. De utspridda små samhällena med hus i olika färger och nedsläckta fönster stod kvar på samma plats längs med vägkanten och vinkade oss farväl med en känsla av att vi bara skrapat på ytan.

Belarus, jag hoppas vi ses igen. 

Skärmavbild 2018-11-19 kl. 16.42.44

Text skriven av: Felix Uudelepp, Rebecca Rieschel, Tindra Hallgren, Edvin Stertman och Linnea Bernö
Bilder tagna av: Henrik Nordström, Rebecca Rieschel, Linnea bernö och Edvin Stertman.

Välkomstvecka

Att komma som nyanländ student till Uppsala kan vara både förvirrande och skrämmande. Inte nog med att det kan vara svårt att hitta i en ny stad – studentlivet vid universitetet är dessutom av särskild karaktär och många saker kräver viss genomgång. Just därför anordnar UPS varje år en välkomstvecka för alla er nya studenter. På så sätt känner du till staden, Pol.kand. och dina kurskamrater redan innan föreläsningarna och vardagslivet börjar.

I år äger välkomstveckan, med temat “Battle of the ages”, rum mellan fredagen den 24e augusti och pågår till fredagen den 31a augusti. Veckan kommer bland annat innehålla samarbetsövningar och tävlingar på dagarna, och en rad festligheter på kvällarna, som skogsrave, pubrunda och en bygdegårdsfest. Allting arrangeras av våra fantastiska faddrar – äldrekursare som bara gått och längtat hela året efter att få ta hand om en ny skara förstaårsstudenter, även kallade recentiorer eller reccar.

För att vara med om denna veckolånga upplevelse ska du se till att anmäla dig hos oss, i samband med att du registrerar dig hos vår eminenta studierektor Marie Nylund. Hon pekar dig gladeligen i rätt riktning (både fysiskt och akademiskt), så att hitta oss kommer vara en barnlek. Att delta i denna minnesvärda välkomstvecka kräver en ekonomisk insats på 722 kronor. I detta ingår, förutom aktiviteterna under veckan, en tvårätters middag med dryck till den mer informella sittningen vi har i mitten av veckan, även kallad sexa, samt trerätters med dryck till gasquen som avslutar veckan. I detta ingår även en obligatorisk medlemsavgift i UPS på 150 kronor som gäller för hela studietiden.

Vi förstår att du har kan ha massor av frågor – hör av dig till oss när som helst så svarar vi på dem. Slå en pling på något av numren nedan eller maila oss på [email protected]!

IMG_2191

Ebba Olsson 0703291771

Michelle Wartiainen 0725602605

Matilda Björklund 0704927918

Axel Hummelgren 0708792308